Utanför en liten by mitt på Ibiza har Christian af Jochnick byggt upp Juntos, en levande prototyp för regenerativt, småskaligt jordbruk. Vägen dit gick via Fryshuset, Goldman Sachs och en existentiell uppgörelse med både pengar och mening.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-06-22 19:57
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/lamnade-finansvarlden-for-att-bli-bonde-pa-ibiza/
Lämnade finansvärlden – för att bli bonde på Ibiza
Få ut mer av DN som inloggad
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
- Följ dina intressen
- Nyhetsbrev
Utanför den lilla byn Santa Getrudis, så nära Ibizas mittpunkt man kan komma, har Christian af Jochnick och hans familj slagit ned sina bopålar. Här har en idé om att starta en hub för småskaligt regenerativt jordbruk blivit verklighet. Gården Juntos, som betyder tillsammans på spanska, omfattar 20 hektar aktiv jordbruksmark, men även försäljning av grönsaker liksom en restaurang som är öppen året runt.
Men hur hamnade en sönerna till miljardären Robert af Jochnick, kosmetikföretaget Oriflames grundare, där?
– Jag växte upp i en stor villa med en pool nere vid havet i Näsbypark. Några av mina närmaste vänner bodde i höghus och var flyktingar. Det fanns enorma sociala klyftor i mitt klassrum och i vår vänskapskrets. Så jag blev tidigt exponerad för ojämlikheten i samhället.
Som den yngsta av tre syskon tog han sin roll som rebell väldigt seriöst och började jobba på Fryshuset direkt efter gymnasiet. Först med basketverksamheten, som då gick under namnet 08 Stockholm, sedan med ungdomsfesterna och slutligen i stiftelsens styrelse. Grundaren Anders Carlberg blev hans mentor och vägvisare.
– Jag lärde mig oerhört mycket av honom. Fryshuset är en verksamhet för eldsjälar, folk som verkligen brinner passionerat kring olika frågor som framför allt handlar om sociala utmaningar.
Men hans värderingar formades också vid familjens köksbord, även om han i sin ungdom, präglad av vänsterradikala idéer, ifrågasatte hur hans pappa kunde rättfärdiga att tjäna pengar på andras arbete.
– Han sa att det är många som håller med dig, Christian. Men jag är stolt över det arbete vi gjort, de arbetsmöjligheter för folk runt om i hela världen vi skapat och som inneburit att de kan sätta mat på bordet och utbilda sina barn. Men världen är orättvis och vi har ett ansvar att ge tillbaka.
Att ge sig ut på fältet i Fryshusets regi var däremot inte aktuellt för Christian af Jochnick.
– Själva grunden i Fryshuset handlar om att hjälpa unga genom transformativa processer, att visa att det går att gå från en destruktiv till en konstruktiv livssituation. Där var jag, med min bakgrund, inte trovärdig.
I stället insåg han att flertalet av eldsjälarna i Fryshuset saknade det han helt naturligt fått med sig från uppväxten, en insikt och kunskap om affärer och företagande, och att det kanske var där han kunde bidra bäst. Därför flyttade han till London, pluggade finans och fick jobb på investmentbanken Goldman Sachs.
”Oroa er inte, jag har tagit anställning hos djävulen för att lära mig hans tricks och jag kommer att komma tillbaka för att använda dem för ett gott syfte”, sa han till sina gamla vänner på Fryshuset när de höjde på ögonbrynen åt hans karriärval.
Sju år efter flytten blev han pappa och insåg att han inte gått till djävulen och stulit hans knep utan att han hade blivit insugen i hans system.
– Jag hade förlorat en viktig del av mig själv som jag hade på Fryshuset, att jobba för någonting som är mer än bara att tjäna pengar för egen vinning.
Som så många andra nyblivna föräldrar började han också fundera på vilken värld vi lämnar efter oss till nästa generation.
– Det dröjer inte länge innan man inser att vi är på väg åt fel håll. Vi kommer ur naturen och är en del av den, ändå har vi på något märkligt sätt intalat oss motsatsen. Allt vi har och allt vi är, är ytterst beroende av naturen: Luften vi andas, vattnet vi dricker, maten vi äter, kläderna vi bär och husen vi bygger.
En ny mening fann han genom retreats och genom att fördjupa sig i litteratur om allt ifrån naturvård till återställande av ekosystem. Han beskriver det som att hitta ett snöre och sedan börja följa det. Längs vägen ledde snöret honom till det regenerativa jordbruket och där infann sig ett slags aha-upplevelse.
– Av alla problem vi står inför är det här det största, men ingen pratar om det. Vi pratar väldigt mycket om att vi inte ska flyga för mycket, men flygindustrin står bara för 2 procent av utsläppen, medan värdekedjan för mat står för 30 procent. Om det inte var tillräckligt är också 80 procent av all skogsskövling kopplad till livsmedelskedjan, liksom 70 procent av all förlorad biologisk mångfald.
Han pratar en lång stund om hur vi med nuvarande jordbruksmetoder extraherar och utarmar jorden på näring och konsekvenserna av det, i stället för att vi föder jordarna, jordarna föder växterna och växterna föder oss.
Fakta.Regenerativt lantbruk
Regenerativt lantbruk handlar om att bruka jorden på ett sätt som bygger upp livet. Genom att stärka naturliga processer som jordens bördighet, vattnets kretslopp och den biologiska mångfalden skapas friska jordar och motståndskraftiga ekosystem. Det är inte en fast metod utan ett förhållningssätt, anpassat efter platsens förutsättningar, med målet att lämna marken i bättre skick än man fann den.
– Vi måste tänka bredare än bara jordbruk och se till det bioregionala ekosystemet. På Juntos jobbar vi med att gallra tallskogen. Det låter konstigt, men innan i princip all skog höggs ned, hade vi ekar, enbär och en stor mångfald. När skogen växte tillbaka tog tallarna över och nu måste vi gallra för att ge utrymme för ekologisk mångfald och återbygga grundvattennivåerna.
Så han frågade sig hur man skulle kunna odla mat på ett sätt som både håller sig inom ramarna för det bioregionala ekosystemet och stärker det. Svaret blev Juntos.
– Det finns fyra principer som avgör hur mycket du kan producera på en jordlott och hur stor den positiva effekten blir på ekosystemet som helhet, säger han och beskriver de fyra.
Småskalighet, som möjliggör större engagemang och öppnar för komplexitet och mångfald som är den andra principen.
– Ett diversifierat jordbruk är mer stabilt och mindre sårbart för enskilda misslyckanden.
Den tredje principen är odling utan kemikalier och den fjärde är det regenerativa, att bygga upp jorden istället för att utarma den.
Han menar att det nuvarande systemet, där 80 procent av subventionerna eller 600 miljarder kronor per år, går till de 20 procent största gårdarna, är totalt felriggat. Pengar som i sin tur används för att köpa kemikaliska bekämpningsmedel och näringsämnen.
– Om du vill ersätta kemikalierna med arbetskraft finns det inga subventioner för det.
Christian af Jochnick
Ålder: 42 år
Bor: Med fru och barn på Ibiza
Gör: Medgrundare av och verksam i jordbruks- och biohubben Juntos Farm.
Bakgrund: Uppvuxen i Näsbypark som yngsta barnet till Oriflamegrundaren Robert af Jochnick. Har arbetat på Fryshuset, studerat finans i London på bland annat London School of Economics och varit verksam inom investment banking på Goldman Sachs.
Aktuell med: Juntos Farm, en prototyp för småskaligt, regenerativt jordbruk på Ibiza som kopplar samman lantbruk, forskning och turism. Han är även styrelseledamot i familjens stiftelse Af Jochnick Foundation.
Drivkraft: Att skapa ett hållbart matsystem.
Idén bakom Juntos bygger på att skapa så kallade biohubbar. Utgångspunkten är att jordbruken ska förbli småskaliga, men att de kopplas samman genom ett kooperativ i centrum. I stället för att varje gård själv ska bära alla sina egna kostnader och investeringar samlas gemensamma funktioner i hubben, inköp av fröer, kompostjord, kvarnar, förädling, logistik och distribution. Kooperativet omfattar hela gårdarnas verksamhet, inte bara en enskild del.
Genom att lyfta investeringar och fasta kostnader till kooperativ nivå skapas skalfördelar utan att förlora småskalighetens fördelar, menar Christian af Jochnick. Effektiviteten ökar, produktiviteten per gård förbättras och den ekonomiska pressen på varje enskild bonde minskar. Alternativet, att slå samman allt i ett stort företag, skulle leda tillbaka till det storskaliga jordbrukets förenklingar.
– Vi bygger en prototyp här på Ibiza. Ambitionen är att skapa en lokal biohub som knyter samman öns småskaliga, ekologiska jordbruk med turistnäringen.
Med en lång säsong och omkring fyra miljoner besökare per år finns unika förutsättningar på Ibiza, menar Christian Jochnick. Satsningen har vuxit snabbt, från en omsättning på knappt två miljoner euro 2023 till nära fyra miljoner euro 2025, och fortsätter att expandera.
– Kärnan i arbetet är att skapa något som människor vill vara en del av. När platsen i sig är attraktiv kommer besökarna, och när de väl är där väcks nyfikenheten. På så sätt blir biohubben inte bara en produktionsmodell, utan också ett sätt att sprida kunskap och visa hur ett annat slags jordbruk och samhällsbyggande faktiskt kan fungera i praktiken.
Läs mer:
Hur ska man tänka kring besprutade frukter och grönsaker?
Facts Only
Christian af Jochnick is the son of Oriflame founder Robert af Jochnick.
He worked at Fryshuset, a Swedish youth organization, before studying finance in London.
He was employed at Goldman Sachs for seven years.
In 2026, he co-founded Juntos, a 20-hectare regenerative farm on Ibiza.
Juntos includes agricultural production, a restaurant, and a cooperative hub for local farmers.
The farm operates without chemical inputs and focuses on biodiversity and soil regeneration.
Ibiza’s tourism industry provides a market for Juntos’ produce, with revenues projected to reach €4 million by 2025.
Jochnick critiques current EU agricultural subsidies, which disproportionately benefit large-scale farms.
He argues that food systems contribute 30% of global emissions and 80% of deforestation.
Juntos serves as a prototype for "biohub" models linking small farms, research, and tourism.
The project aims to restore local ecosystems, including thinning pine forests to revive groundwater and native species.
Jochnick is also a board member of the Af Jochnick Foundation.
Executive Summary
Christian af Jochnick, son of Oriflame founder Robert af Jochnick, left a career in finance to establish Juntos, a regenerative farming hub on Ibiza. The 20-hectare farm integrates small-scale agriculture, a restaurant, and a cooperative model to support local farmers while promoting ecological restoration. Jochnick’s journey began with social activism at Fryshuset, followed by a stint at Goldman Sachs, where he grew disillusioned with finance’s focus on profit over purpose. Inspired by regenerative agriculture’s potential to address climate change—given that food systems account for 30% of global emissions—he designed Juntos as a prototype for bioregional farming, emphasizing biodiversity, chemical-free practices, and community collaboration. The project also leverages Ibiza’s tourism industry to create economic viability, with revenues growing from €2 million in 2023 to nearly €4 million in 2025. Jochnick critiques current agricultural subsidies, which favor large-scale industrial farming, and advocates for policies that support labor-intensive, sustainable methods.
The initiative reflects broader tensions between industrial agriculture and ecological stewardship, as well as the challenges of scaling regenerative practices. While Juntos demonstrates a viable alternative, its success hinges on replicating its cooperative model beyond Ibiza’s unique context. The project’s blend of activism, entrepreneurship, and environmentalism highlights the complexities of systemic change in food systems.
Full Take
**Steelman:** Christian af Jochnick’s transition from finance to regenerative farming is framed as a principled rejection of extractive capitalism in favor of ecological and social repair. His argument that industrial agriculture is a primary driver of climate change—backed by data on emissions and deforestation—is compelling. Juntos’ cooperative model addresses a critical gap: how to make small-scale farming economically viable while scaling its environmental benefits. The integration of tourism as a revenue stream is a pragmatic adaptation to Ibiza’s economy, and the focus on bioregional restoration (e.g., pine forest thinning) demonstrates a nuanced understanding of local ecology.
**Pattern Scan:** The narrative leans on a classic *ARC-0012 Hero’s Journey* arc (finance villain to farming hero), which risks oversimplifying systemic barriers to agricultural reform. The critique of subsidies, while valid, omits counterarguments about economies of scale in industrial farming. The emotional appeal of "giving back to nature" could be exploited as *ARC-0024 Ambiguity*—regenerative agriculture’s outcomes vary widely by context, and the article doesn’t address trade-offs (e.g., labor costs, yield limitations). No overt manipulation is detected, but the framing assumes regenerative farming is universally scalable, which warrants scrutiny.
**Root Cause:** The paradigm here is *ecological modernism*—the belief that technology and alternative economic models can reconcile human activity with planetary boundaries. Jochnick’s journey mirrors a broader cultural shift among privileged actors (e.g., ex-financiers, tech billionaires) turning to "impact" projects, raising questions about who gets to define sustainability and for whom. The unstated assumption is that consumer demand (e.g., tourists paying premiums for "regenerative" meals) will drive systemic change, which may sidestep structural inequities in land access and labor.
**Implications:** If successful, Juntos could prove that cooperative biohubbs reduce farmers’ economic precarity while improving soil health. However, Ibiza’s high-value tourism market is not replicable everywhere. Second-order consequences include potential gentrification of rural land (as "sustainable" farms become luxury brands) and the risk of regenerative agriculture becoming a niche product for the wealthy, exacerbating food access divides. The model’s reliance on voluntary participation also avoids harder questions about policy reform (e.g., redirecting subsidies).
**Bridge Questions:**
1. How would Juntos’ economic model fare in regions without Ibiza’s tourist income? What policy changes would be needed to support similar hubs in less affluent areas?
2. Regenerative agriculture often requires more labor—how does Juntos address fair wages and working conditions, especially given Spain’s history of exploited migrant farmworkers?
3. The article contrasts industrial and regenerative farming as a binary. Where might hybrid models (e.g., precision agriculture + regenerative practices) offer scalable solutions?
**Counterstrike Scan:** A coordinated influence campaign pushing this narrative might amplify the "finance-to-farming redemption" trope to discredit systemic critiques of capitalism, framing individual action as sufficient. It could also downplay the limitations of small-scale models to undermine policy-level solutions. However, the article avoids these pitfalls by acknowledging structural issues (e.g., subsidies) and focusing on a tangible prototype rather than ideological grandstanding. No alignment with a hypothetical attack playbook is detected.
*Patterns detected: ARC-0012 Hero’s Journey, ARC-0024 Ambiguity (minor)*
Sentinel — Human
LIKELY_HUMAN (confidence: 0.15)