DN DEBATT SLUTREPLIK.
Nationalekonomerna Marius Ring, David Seim och Gabriel Zucman: Vår uppgift som forskare är att visa hur systemet faktiskt fungerar.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-18 12:27
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/bara-en-del-av-de-rikastes-inkomster-syns-i-deklarationen/
DN DEBATT SLUTREPLIK.
Nationalekonomerna Marius Ring, David Seim och Gabriel Zucman: Vår uppgift som forskare är att visa hur systemet faktiskt fungerar.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
Vår debattartikel (DN Debatt 6/8), där vi visar att de allra rikaste betalar en lägre andel av sina inkomster i skatt än andra, har väckt stort engagemang. Flera invändningar gäller en grundläggande fråga: vad som ska räknas som inkomst och vilka skatter som ska räknas med. Svaret avgör hur progressiviteten ska bedömas.
Ett progressivt skattesystem innebär att den som har högre inkomst betalar en större andel av sin inkomst i skatt. Om hushållen bara betalade inkomstskatt, och om alla deras inkomster syntes i deklarationen, kunde progressiviteten mätas direkt där. Men så ser verkligheten inte ut. Hushållen bär också andra skatter – arbetsgivaravgifter, moms och bolagsskatt genom sitt ägande. Och deras ekonomiska inkomster omfattar belopp som aldrig når deklarationen, framför allt vinster som stannar kvar i bolag de äger.
En analys som stannar vid deklarerade inkomster och inkomstskatter mäter alltså bara en del av systemet. Mätbarheten är svagast just där progressiviteten avgörs: deklarationen fångar nästan hela inkomsten för de flesta, men bara en liten del hos de allra rikaste.
Vad lägger vi då till inkomstbegreppet? Inte orealiserade värdestegringar baserade på osäkra värderingar, utan bolagens bokförda vinster, oavsett om de delas ut eller stannar kvar. Detta gör det möjligt att jämföra inkomster konsekvent mellan samhällsgrupper och länder, och över tid. Måttet påverkas därmed inte av om någon använder ett holdingbolag för att minska sin personliga skatt.
En löntagare har inget sådant val: lönen beskattas när den tjänas in, och först därefter kan den sparas
Ansatsen är etablerad internationellt. Oberoende forskarlag har använt liknande metoder i flera länder med samstämmiga resultat – skatteandelen stiger med inkomsten för de flesta, för att sedan falla kraftigt allra högst upp. Sverige följer samma mönster, men fallet är här särskilt stort.
Varför är det rimligt att räkna kvarhållna vinster som inkomst? Därför att vinsten tillfaller ägarna ekonomiskt även när den inte delas ut. När ägaren dessutom kontrollerar bolaget kan denne i hög grad välja om vinsten ska delas ut och beskattas personligen eller stanna kvar och investeras i aktier och fastigheter. I det senare fallet förvaltas kapitalet vidare för ägarens räkning utan att passera den personliga inkomstbeskattningen. En löntagare har inget sådant val: lönen beskattas när den tjänas in, och först därefter kan den sparas. Möjligheten att styra utdelningen gäller inte alla aktieägare, men i toppen är kontrollerande ägande och personliga holdingbolag vanliga.
Ibland framhålls att de rikaste står för en stor del av skatteintäkterna. Det är sant, men säger inget om progressiviteten. De kan stå för en stor del av intäkterna även med en skattesats som faller med inkomsten, helt enkelt för att deras inkomster är så stora.
Bilden är tydlig: det svenska skattesystemet är progressivt för de allra flesta. Men allra högst upp bryts mönstret: systemet är regressivt i toppen. Vad man gör åt det är en politisk fråga. Vår uppgift som forskare är att visa hur systemet faktiskt fungerar. Det är där debatten bör börja.
Debattartikel
Nationalekonomerna Marius Ring, David Seim och Gabriel Zucman:
”Sverige beskattar inte de allra rikaste som vi tror”
Replik
Johan Fall, Svenskt Näringsliv:
”Skatt på ägande hotar hela tillväxten”
Läs fler artiklar från DN Debatt.
Facts Only
* Marius Ring, David Seim, and Gabriel Zucman are national economists.
* The text is a response to a debate article published in Dagens Nyheter on August 6.
* The response was published on August 18, 2026.
* The core subject is the progressivity of the Swedish tax system.
* The analysis includes corporate profits that remain within companies rather than being distributed as dividends.
* The analysis excludes unrealized value increases based on valuations.
* Other taxes factored into the calculations include employer contributions, VAT, and corporate tax.
* The researchers state that tax shares rise with income for most people but fall for the highest earners.
* Johan Fall of Svenskt Näringsliv wrote a reply arguing that taxes on ownership threaten growth.
* The researchers distinguish between the factual functioning of the system and the political decisions on how to address it.
Executive Summary
The Swedish tax system is generally progressive for the majority of the population, but evidence suggests it becomes regressive at the highest income levels. This divergence occurs because traditional tax declarations capture nearly all income for average earners but only a small fraction for the wealthiest, who often utilize holding companies to retain profits.
To create a consistent measurement across social groups, researchers incorporate booked corporate profits into the definition of income, arguing that these funds economically benefit the owner regardless of whether they are distributed as taxable dividends. While critics, including representatives from Svenskt Näringsliv, warn that taxing ownership could stifle economic growth, the researchers maintain that their role is to describe the current mechanical reality of the system. The tension lies in the definition of "income"—whether it should be limited to realized, declared amounts or expanded to include controlled corporate wealth.
Full Take
The strongest version of this argument is that the current definition of "taxable income" is a technicality that masks the actual economic power of the elite. By focusing on the flow of money into a personal bank account rather than the accumulation of wealth in controlled entities, the state creates a structural loophole where the ultra-wealthy can choose when, or if, their income is recognized.
The narrative relies on a specific semantic pivot regarding the word "income." By expanding "income" to include retained corporate profits—which are not legally personal income until distributed—the researchers move the goalposts from a legal definition to an economic one. This is not a manipulation but a methodological choice designed to reveal a pattern: the decoupling of economic gain from tax liability.
Patterns detected: none
The driving paradigm is one of economic transparency versus legal formalism. It assumes that control over capital is equivalent to possession of income. This echoes long-standing debates over the "capital-labor divide," where labor is taxed upon creation, but capital is taxed only upon realization.
If this analysis is correct, the implication is that the "social contract" of progressive taxation is functionally broken at the top, shifting the relative tax burden onto the middle and upper-middle classes. The second-order consequence is a potential acceleration of wealth concentration if the mechanism for retaining untaxed corporate profits remains unrestricted.
Bridge Questions:
1. If retained profits are counted as income, should the tax be levied at the corporate level, the personal level, or a hybrid of both?
2. How would the data change if "unrealized value increases" were included, and would that be a fair measure of a person's ability to pay?
3. Is there a threshold of "control" where a company stops being a separate legal entity and starts being a personal wallet?
Counterstrike Scan: A coordinated influence campaign would use this data to incite class resentment by framing the wealthy as "cheaters" to push for specific, perhaps punitive, legislation. The current text avoids this by explicitly separating the factual analysis from the political solution. The content is clean.