Teckningar och drömmar

Produced by Matti Järvinen and PG Distributed Proofreaders.








TECKNINGAR OCH DRÖMMAR


af

--a --g [Fredrika Runeberg].


Först publicerad av
Theodor Söderholms förlag 1861.




Imprimatur: _C. R. Lindberg_.




Innehåll:


                                        Sid.
Aikyn..................................   1.
Simrith................................   9.
Manala Jungfrun........................  18.
En Dröm................................  27.
Salik Sardar Khans maka................  32.
En saga om Vreden......................  52.
Liljekonvaljen.........................  54.
Qvinnan på Tongatabu...................  57.
Oleandern..............................  67.
Strålbarnen............................  71.
Rankvexten.............................  74.
Myggdansen.............................  77.
Miriam.................................  81.
Tre som flyttade till Sverige..........  87.
Rosen..................................  93.
Indianens qvinna.......................  95.
Elas frågor............................  99.
Lilla Isgumman......................... 102.
Hvad skall den gamla?.................. 107.
Det skönaste smycket................... 108.
Allt hur man tar det................... 114.
Kuhinanuis dotter...................... 116.
Puppan................................. 117.
Vid insjöns strand..................... 119.
Fläktarnes lek......................... 125.
Danserskan............................. 129.
Glasörat............................... 136.
De vackraste händerna.................. 171.
Suomiqvinnan på Saimaudden............. 180.
Blommornas nytta....................... 186.
Harpspelerskans Dotter................. 187.
Facetter af qvinnans lif............... 192.
Jasminen............................... 212.
De vackra orden........................ 215.
Den opp- och nedvända verlden.......... 219.
Aminas dröm............................ 225.
Missionären............................ 228.
Kamtschadalens hustru.................. 233.
Odalisken.............................. 238.
Hildred................................ 260.




Aikyn.


Sakta sjöng aftonvinden "sof i ro" för vågen, som vaggade till hvila.
Mellan björkarne syntes, huru solen lekte med en lång guldstrimma öfver
sjön. Rundt omkring stodo blommorna med daggperlor på bladen. Hvilan
sänkte sig öfver jorden med ett sagta sus.

Slumrade qvinnan på stranden? Det visste hon icke, men hon drömde.

En engel stod vid hennes sida; hon reste sig upp för att bjuda engeln en
blomma, som hon bar i sin hand. Det var en ros, en djupt glödande; dess
doft var rik, men på bladen sågos blott några få droppar dagg; så syntes
det.

Engelns anlete tog ett strängt uttryck: "Känner du mig? det är jag, som
afhemtar hvarje tår, gjuten ur djupet af qvinnans hjerta. Deraf blir
perlor, med hvilka himmelens salar prydas. Andra englar hemta ock
prydnader, rubiner af hjertblod, gjutet för fäderneslandet; smycken af
modersvakor och fadersomsorger och mångahanda dyrbarheter för himmelen,
hvar och en efter sin art. Men, qvinna, du betalar trögt din gärd. Se
huru få droppar synas på rosen. Tider hafva funnits, då äfven du erlade
fullt ditt mått, men redan länge har du icke så gjort. Jag har haft
tålamod med dig. Qvinna, tror du, att du ensam må undandraga dig? Skynda
att fylla äfven ditt mått af tårar."

I en skål af demant föllo nu dropparna från rosen, men ack, de nästan
försvunno i botten, så ringa syntes de.

Qvinnan knäföll i bäfvan. "Himmelens ljusa dotter, var skonsam mot
jordens svaga barn; fordra ej strängt din gärd. Skall jag med tårar
gälda, att mitt hjerta varit så rikt, att det varit fattigt på tårar,
ack då svigtar min själ".

"Se", sade engeln, "måttet måste fyllas, ännu felas mycket".

Än en gång bäfvade qvinnan: "Ljusa engel, låt mig vandra genom tiden,
för att söka; låt mig vandra till solens land, till polens is; låt mig
söka, kanske finner jag någon tår, som fallit obemärkt, hvarmed jag kan
fylla något af måttet. För litet deraf har jag ännu skattat, för att jag
ensam skulle förmå att fylla skålen". Hon blickade upp, för att läsa
engelns svar i dess anlete, men då föll solens sista stråle darrande
öfver vattnet och nådde hennes öga, och engeln var försvunnen.

Men se, hennes hjerta har sökt de gömda tårarna, de obemärkt till jorden
fallna. Vill du se en af dem, en stelnad droppe från landet vid polen?
Kanske vill du ock sedan se någon af de brännande heta från solens land?

Snöstorm rasar öfver tundran. Ej kan ett menniskoöga öppna sig, att se
dess brusande hvirfvel. Lättare går båtens väg genom ishafvets vilda
våg; då stormen kastar isstyckena som skum, än renens väg nu går fram
genom snöns vågiga afgrund. Främlingen skall resa öfver tundran. Det går
ej framåt. Hans ren stannar, främlingen stannar, vägvisarn stannar. Hvar
skall främlingen och hans vägvisare finna skydd? Skola de begrafvas af
snöstormen? Skola de uppätas af vargarne?

Litet rök synes på snöhafvets yta, på en drifvas spets.